Dödböcker

I dödboken skrev prästen ner alla som avled inom socknen eller församlingen. I de äldre böckerna, som då går under namnet begravningsböcker, finns ofta endast begravningsdatum noterat medan även dödsdatum finns angivet i senare förteckningar. Den äldsta ännu bevarade begravningsboken i Sverige upprättades i Helga Trefaldighets församling i Uppsala börjar år 1608.

Dödböckernas innehåll varierar liksom övriga kyrkböcker en hel del från församling till församling och från 1600-tal till 1900-tal. I de äldre dödböckerna anges mycket sällan dödsorsaken och ofta anges endast de avlidne vid förnamn.

I vissa fall skrev prästen längre biografiska uppsatser om de avlidna. Ett exempel på detta finns i Vreta Klosters församling utanför Linköping i mitten av 1700-talet där bland annat den avlidnes födelsedata, föräldrar och personlighet finns beskrivna.

När dödsorsakerna angavs i äldre dödböcker så har sjukdomarna helt andra namn än idag, detta framför allt på grund av att man inte kunde diagnosticera på samma sätt som idag och därför i högre grad beskrev symtomen. I slutet av 1800-talet hade den medicinska kunskapen nått en högre nivå och man började även använda latin.

Sedan 1 juli 1991 så har Skatteverket ansvar för folkbokföringen i Sverige och den är numera helt digitaliserad.